Cancerfri... utan att känna mig riktigt fri!!
Kategori: Allmänt
Dagens morgon va inte något vidare. Vaknade någon gång innan 6.00 av otrolig krampande smärta i vänstra skulderbladet. Klev upp för att se om jag kunde få bort smärtan. Istället började de stråla fram till bröstmuskel och gjorde så jag inte kunde andas ordentligt. Så fort jag försökte ta ett djup andetag så va de som att någon isande högg mig i bröstet. Denna smärt är något jag inte tidigare upplevt. Va inte sådan där operationssmärta utan ren och skär kramphuggande supersmärta. Fick panik och väckte min stackars make så han fick försöka massera skulderbladet. Smärtan vägrade släppa och ju mindre vettiga andetag jag kunde ta desto mer panik och smärta upplevde jag. Vart att snabbt få på barnen kläderna för att åka in till akuten. Stackars barn visste inte va som skedde :( Kunde knappt få fram ord för jag inte fick i mig tillräckligt med luft.
Man brukar ju skatta smärtan på en skala mellan 0-10 när man blir frågad på akuten... under bilfärden va det ta mig fasen minst en 9a... väl där inne när jag fått lägga mig på en säng (va halvliggandes) så lyckas smärtan trappa ner till en 7a. När väl blodprover och EKG ska tas så är smärtan nere på en 5a och jag känner att jag lättare får i mig luft igen.
Ssk jag fick stack fel typ 3-4 gånger sen fick hon tillkalla en annan. Har aldrig varit svårstucken förr så de va lite tråkigt att bli onödigt mycket stucken. Den andra ssk lyckades i alla fall men tydligen va de svårt att hitta blodkärl som dög :/
Efter 2,5 timme så kommer en läkare och säger att alla prov såg bra ut, de tog både för att kolla infektion och hjärtat. Hon kände igen om mig och lyssna igenom lungor och hjärta och allt va bra.
Sen kommer en annan ssk och drar ut nålen som va kvar i min arm.. när jag väl sak ta på mig koftan ute i korridoren på akuten känner jag hur de rinner på armen och visst va de en sjö av blod :( Får komma in igen för avtvättning och nytt förband.
Så just så är jag helt slut... trots min frisk förklarning från cancern så är allt ifrån över för min kropp. Den ska stå ut många fler stick och ännu en operation efter semestertiderna.
Även om jag är så sjukt lättad att jag inte har cancer längre så kan jag inte riktigt slappna av. Jag vet att jag har 10% större chans att insjukna igen än någon som inte har haft cancer.
Jag känner mig fortfarande inte ens landad i att jag HAFT cancer. Allt har skett så fort och så oförberett.
För 6 mån va jag frisk och jobbade som en oxe. Tränade och glatt ovetande om va som hända skall. Känns som jag kommer gå med en oro över återfall under ett tag :(
Om en vecka ska jag försöka jobba på halvtid under en vecka för att pröva hur det går. Just efter idag känns de som de kommer skita sig... men är ju en vecka kvar och mycket kan hända så jag försöker med så gott mod jag kan att tänka att de kommer fixa sig.
jag vill verkligen inte gå hemma och sega mer. Jag saknar mitt jobb och mitt liv!!
I morgon blir det en bättre dag. Biomys för hela familjen, se Smurfarna på 3D.
Sen efter bion blir det restaurang besök på Pinchos, min fina älskade make överraskade mig för att fira att jag är cancerfri. Han är en make att behålla vill jag lova <3
Jag hoppas hjärnan snart kommer ifatt mig, för än så länge känner jag mig inte fri!!
